Sunshine6

Hejsan alla glada!

Idag har jag och min söta vän Bella varit i Linköping och shoppat för massor av pengar.
Det var hur kul som helst, Linköping är en mysig stad !

Hittade ett par skit snygga skor, ill rosa var dom, jätte tuffa men jag våga inte köpa dem haha ifall man inte skulle använda dom. Lägger upp en bild senare så får ni se.


Imorgon ska jag gå på Bal, det ska bli så KUL. =)

                                                   // Loove ♥

Har tänkt på det där med vänskap. Kan inte komma fram till någon annan slutsats än att en vänskap måste bygga på tillit, respekt och bådas goda vilja. Det fungerar inte annars. En vänskap dör om bara den ene förväntas ge hela tiden. Logiskt om man tänker efter, men hur självklart är det egentligen? Kan man förvänta sig att en vän blir glad åt ens framgångar eller måste man förvänta sig motsatsen? För att inte bli ledsen. Är det självklart så att om jag blir glad å den andres vägnar så måste han/hon bli det för mig? (nu menar jag inte att alla ska klappa i händerna åt mina framgångar utan bara att bli accepterad trots att det går bra inom vissa områden utan att bli nedtryckt med en massa negativa kommentarer)

Många verkar ta för givet att en vän bara ska finnas där när man behöver den - man ska inte behöva ge någonting tillbaka, inte ens när allt ordnat sig och allt är bra igen. Man bara travar vidare i livet. Glad i hågen, utan att fråga sig hur den andre har det egentligen. Hur situationen påverkat den andre och hans/hennes liv. Eller om han/hon behöver hjälp med något i sin tur.

Munnen går oavbrutet på vissa utan att dom egentligen pratar med en - dom pratar till en - och det på ett ganska otäckt sätt. Dom hör inte vad man säger, knappt att man säger något överhuvudtaget. Det är mindre viktigt. Bättre att överrösta så att man i alla fall får fram den egna åsikten - för säkerhets skull. Kan man glänsa så måste man väl?!! Gud förbjude att man inte skulle vara insatt i absolut allt, vad skulle man annars vara värd på en skala?!!

Har det senaste lyckats råka ut för detta fenomen - senast idag - men vem har inte det, å andra sidan?! Det är bara det att det blir svårare och svårare att acceptera. Vet inte om det har med åldern att göra eller varför det känns sådär - man känner sig utnyttjad så till den milda grad att det inte finns ord. Tillintetgjord, överkörd och ledsen.

 
                                                                                                             // Loove  ♥

Hur kan man definiera något som svårbeskrivligt som kärlek? Det finns säkert lika många olika svar som personer man frågar.
För många är kärleken svår att förklara med ord, men alla är överens om att det är något man kan känna inom sig och när man upplever kärlek går det inte att ta miste på den. Kärlek kan förvandla människor utan att egentligen göra någonting. Man känner till att kärleken kan få en att göra saker (ibland dåraktiga) som man annars inte hade gjort.Vi kan inte tvinga fram kärlek, den bara finns där och därför är också kärleken en av de starkaste drivkrafterna vi har. Vi söker alla i någon form kärlek. Kärlek är en källa äkta livskraft och den ger livet mening och är således en viktig beståndsdel i vår hälsa och vår överlevnad. Kärlek är det som gör människor hela. Kärlek är den starkaste och mest helande kraften som finns. Vissa vill gå så långt att säga att allting drivs framåt av kärleken.

Ofta kan vi rikta vi vår kärlek till en viss person eller ett husdjur. Då begränsar vi oss till ett enstaka objekt för att visa vår kärlek, men kärlek är större än så. Ibland blandar vi ihop bekräftelse med kärlek, men det blir endast ett substitut. Den enkla och snabba vägen för att uppleva kärlek i form av substitut är jakten på skönhet, pengar, framgång eller berömmelse. Vi är tyvärr alltför sällan medvetna om hur tröstlös jakten på yttre bekräftelse egentligen är. Det leder bara till obesvarad kärlek och spär på den dåliga självkänslan man har. Man blir inte lyckligare av materiella ting.

De flesta av oss om man ser sig omkring i världen rusar blint vidare efter mer bekräftelse. Vi tror och hoppas att bli älskade eller bli värda att älska om vi blir eller presterar tillräckligt bra. Men vårt egenvärde sitter inte i de ting vi omger oss med. När vi följer egots väg, så leder detta bara till kamp, konflikt, separation och utmattning.

Enligt Svenska Akademiens ordbok betyder kärlek: "en stark känsla. Böjelse för någon med en önskan om föremålets lycka och välgång. Glädje och tillfredsställelse över att befinna sig i denna persons närhet och att göra honom eller henne till lags. Innerlig tillgivenhet".

Men det finns en mer allomfattande syn på kärleken och det börjar med kärleken till dig själv.
Vägen till ett liv i harmoni och kärleksfulla relationer är att lära oss att älska och acceptera oss själva som vi är. Om vi istället lärde oss att älska oss själva, skulle vi inte längre behöva jaga bekräftelse i någon form.

Genom medkänsla, medlidande och omtanke om andra kan vi ta fram sidor hos oss själva och stärka den allomfattande kärleken! Kärlek handlar om att lära sig lyssna till sitt hjärta, till vårt inre och där hittar vi en outtömlig källa av kärlek, glädje, sanning och visdom. Det är att leva i en djup enhet med sig själv och sin omgivning, ett liv i harmoni. Kärlek är det som ger kraft, inte kraftlöshet. Det är när allt flyter i livet och man känner sig tillfreds, avspänd, respekterad, hörd och sedd samt känner glädje i sina relationer. Kärlek skapar man varje dag genom sina tankar, ord, känslor och handlingar.

Att leva ett liv i kärlek innebär ett liv i:
Medkänsla, glädje, tacksamhet, frihet, harmoni, generositet, uppskattning, humor, energi, kreativitet, kraft, entusiasm, mod, tålamod, sanning, lugn, enkelhet, helhet, förståelse, meningsfullhet, visdom, närhet och inre frid.